kisa

Halloj!

Har insett att det var ett tag sen jag skrev och speciellt när Matilda påminde mig för tredje gången nu igår. Jag har lovat henne att uppdatera gång på gång men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Förmodligen om min vardag som alla andra gånger och såklart bilder från i somras men jag saknar motivation. Jag saknar oftast inte tid även om jag inte har lika mycket nu som förr när skolan väl kommit igång och mitt företag tagit sig fram lite.

 

Mitt liv är inte på något sätt dött. Under de senaste veckorna har jag gjort väldigt mycket och även om jag inte äventyrat så mycket har jag insett väldigt många delar i mitt liv som är viktiga. 

 

Jag hade en dröm inatt, en sorglig en, men den fick mig att inse vad jag verkligen vill med mitt liv. Jag har egentligen vetat om detta sen jag var 14 år och haft det lite i bakhuvudet när jag valde gymnasieprogram och övriga viktiga val i mitt liv men jag har aldrig riktigt insett att jag kan förverkliga min dröm. Så inatt kom det bara till mig, hur jag ville göra den här personen (som dog i min dröm) så stolt över mig och att jag ville få denne att vara stolt över mig innan det var försent. Visserligen har jag många år på mig till personen dör av ålder men denne kan dö av andra saker + att det jag vill göra i mitt liv tar tid och jag vill börja med det vid tidig ålder.

 

När jag började gymnasiet frågade folk mig vad jag valt för program och vad jag ville arbeta med i framtiden. Jag har alltid sagt att jag inte har någon aning eller hittat på lite för att jag trott att det gör folk glada när man har stora framtidsplaner.

 

När jag var som yngst ville jag bli klockräknare (räkna alla klockor i hela världen, ett yrke som jag tror att jag hittade på själv). Under någon tid ville jag bli skådespelare, författare och florist. Nu har jag en plan som jag hållt hemlig i ca 2 år för jag är rädd över vad folk ska tycka. Inte främst mina kompisar utan mina föräldrar och så tänker jag hålla det. Till den dag då jag känner att jag kan uppleva min dröm kommer det förbli hemligt. Personligt. 

 

Sedan, om inget sker, om det inte löser sig åt det håll jag vill har jag såklart en backup inom militären. Jag har alltid vilja göra lumpen, men eftersom den inte längre existerar i Sverige (eller gör den det?) kan väl en karriär inom militären vara skoj. Å andra sidan är jag lite rädd för att dö, men att vara millitär är något som för mig låter så sjukt roligt och spännande!